Varför man ska älska the strokes

The strokes är så unika att de talar för sig själva.
Sångaren Julian håller i skylten.
Åt höger står trummisen och latinon Fabrizio belåtet.
Sedan står kompgitarristen Albert lite lustigt.
Förstegitarristen Nick sitter propert...
Basisten Nikolai längst till höger.

Visst, de dricker och röker mycket, men deras högtid har redan varit.
Det var väl något de skulle tjäna pengar på att göra. Eller var de väl korkade.
Vilket som är de på bättringsvägen:
Julian dricker och röker betydligt mindre nu. Det ska vara hans frus förtjänst. Han storsatsar istället på musiken i dess ära.
Nikolai slutade rökningen helt och hållet, och uppmuntrade Fabrizio att göra samma sak.
Fabrizio har nu också slutat.

Jag har SÅ många gånger hört att "the strokes har en manager som säger åt dem allt de ska göra och skriver all text åt dem." Falskt! Julian skriver i princip alla text själv, med untantag 5 låtar han skrev med resten av bandet. Bandet har skrivit allt instrumentalt själva.

Deras fanbase är unik. Det roliga är att alla toppkommentarer och kommentarer överhuvudtaget från deras youtubelåtar är kloka. Smittade kommentarer dvs kommentarer om Kony, JB, Lady Gaga osv existerar inte, de som lyssnar de lyssnar. De som kommenterar uppmuntrar låten eller diskuterar bandet. Skönt va?

Många låtar är politiska. Det kunde ni väl inte ana?
Den här låten på bilden (You only live once) handlar om hur rökningen infekterar dig både fysiskt och mentalt. I videon drunknar bandet i tjära medan de spelar i ett bås, båset är en metafor för lungorna.
Kommentarer
Trackback