~

Skulle återrida i en lite bättre grupp som jag kanske skulle börja rida i. Var jätteglad och jättestolt och taggad på att visa mina kunskaper... och så hade dom den strängaste o dummaste ridinstruktören som hade favoritelever (där INTE jag hör till) som gick och gnagde och hackade på mig och kallade mig 'ohjälpsam' och ouppmärksam. I slutet av lektionen, när hon skulle ge alla feedback så sa hon till alla andra 'det är gick jättebra för att ----'. Det gick lite sämre när ---.' Men bra jobbat du måste tänka på ----.' Som en melodi. Pushande. Trevligt. Men med mig gällde inte det. När hon såg på mig blev hennes ögon svarta och hon borrade in sina naglar i händerna för att inte komma fram och strypa mig. Hon sa: 'När du tänkte på tygeltaget mer så gick det bättre. Det ska du göra på ALLA hästar.' Slut. Jag ville ju inte gå fram om mörda henne, jag ville bara låsa in mig på toan och gråta. Och det gjorde jag också. Efter lektionen kändes det som om alla tittade på mig med besvikenhet och hat.